Alexis Weak
Debaser, Malmö
“Welcome to the good life”, rappar Kanye West och låter guldkedjan studsa mot bröstet.
Men njae.
Det är regnkappa på i Köpenhamn.
Himlen har läckageproblem.
Alla utfällda paraplyn bildar ett vått tak framför scenen och när det suckas och stönas som mest dyker huvudpersonen upp med ett “yeah”.
Mitt i publikhavet.
På en skylift med öllogga på.
Visst ska det bli show av det här, också.
West har en förkärlek till det svulstigt suggestiva utan att falla i fällan att bli teatralisk.
Rent estetiskt är det fulländat. Flimrande strobljus, gnistor och rökexplosioner.
Och ett tjog ballerinor, då, som svassar runt amerikanen under vissa låtar.
Spelningen väljer West att dela in i akter.
Det varvas friskt.
Emfas på tunga rallarsvingar som “Power” och “Diamonds from Sierra Leone” växlas med mer vadderade block som “Love lockdown” och “Heartless”.
Det finns hela tiden pondus och lekfullhet i framförandena. West kan sina akter och vet hur man syr dramaturgi.
När “Stronger” brakar loss, två timmar efter konsertstart (!), nås ett välregisserat klimax som till och med får gubbarna på restaurangen bredvid att stampa fyrtakt och veva arm.
I publiken är det alla händer i luften och gyttja som flyger mellan varenda poncho.
Och regnet bryr sig väl ingen om längre.
